Vi behöver spontant kaos

Ofta så tänker man på hur pass välstrukturerad naturen är, med dess många, intrikata ekosystem, dess skogar, dess jord, dess svampar, dess insekter, liksom hur pass stark den är i jämförelse med det som vi människor skapar. Ändå så finns det av allt att döma ingen central auktoritet som säger åt träden att växa, fröna att gro, myrorna att bygga stackar eller jorden att multna, utan allt sker automatiskt, nästan spontant.

Den spontana aspekten är resultatet av miljarder organismers individuella beslut eller instinkter, och av de processer som de tillsammans skapar. Det förekommer visst kamp och utslagning, men sällan eller aldrig inom en enskild art. Faktum är att de arter som mest strider mot naturen också är de mest hierarkiska, kollektivistiska och också de enda arter som krigar inbördes.

Jag vill återigen framhålla. Det förekommer inga marknadsanalyser, ingen centralplanering och inga hierarkier i naturen som helhet. Ändå har systemet fungerat och anpassat sig efter lokala omständigheter nästan överallt på naturen.

Det mänskliga samhället har blivit en cancer på naturens kropp, en internalitet som externaliserat sig själv och med språket som vapen försöker beröva människan hennes spontanitet.

Ord kan inte supplementera begrepp utan att begreppets innebörd går förlorad. En mer jordnära liknelse är att det är trevligare att knulla och känna närhet med en äkta person, än att titta på porrfilm och onanera. På samma sätt förhåller det sig med vårt missbruk av språket för att kategorisera. Med kategoriseringar så underordnas verkligheten språket.

Mänskliga samhällen tycks, mest troligt på grund av språket, utveckla sig mot hierarkiska organisationer byggda på accepteranden av abstrakta begränsande begrepp, arbetstider, gränser, löner, förhandlingar, politiska debatter och all annan dynga, när allt som egentligen är viktigt är att fylla dagarna med liv, inte livet med dagar. De som tycks ha byggt den mänskliga civilisationen, verkar ha varit personer som varit gravt störda. På vilket annat sätt kan rasism, sexism, fallskärmsavtal, militarism, imperialism, kapitalism och andra helt abnorma fenomen förklaras.

Vänstern kan inte bekämpa dessa begrepp utan att attackera själva begreppsvärlden bakom den, för inte blir vi fria av att existera begrepp med antibegrepp. Om man inte tycker om leken så finns det ett alternativ till att skriva fler regler, och det är att sluta leka och börja leka något annat, eller hitta nya kompisar.

I alla fall, alla strävanden mot en slags känsla av ordning, manifesterad i polisens uniformer, borgarnas rabatter, företagens svarta bilar, är ett självbedrägeri som handlar om borgarens inneboende rädsla för insikten att han gör sitt liv tomt och meningslöst genom att underordna det abstrakta begrepp, genom en "frihetsideologi" som begår våldtäkt på allt vad frihet innebär.

För inte fan innebär frihet att köra till jobbet varje dag, arbeta, köpa aktier, kolla upp aktierna, läsa Wolodarski på DN eller P.M Nilsson på Expressen, svära över sossarna eller socialbidragstagare som jag.

Frihet innebär att kunna komma och gå när man vill, och inte ska man behöva offra sina bästa år på en grundskola, klippa håret, bli vuxen och anlägga en slips för att kunna göra det när man väl nått Nirvana och blivit boss på Ericsson. Frihet innebär också att man ska kunna gå överallt man vill, så lång tid man inte kränker någon, äta frukt, knulla, leka, klättra i träd och röka gräs, utan att farbror blå går in för att försvara anständigheten, egendomen eller några andra saker som bara existerar i makthavarnas hjärnor.

Ordning kännetecknas av spänning, eftersom att om den lämnades ett ögonblick ifred, så skulle den falla sönder av sig själv. Ordningen bygger på att makthavarna, i utbyte mot beskydd, skapar eller tolkar påhittade regler för att ur individen generera konsumentmassor. Skolorna är anstalter där barn ska lära sig att agera och tänka som vuxna.

Detta om något visar att anarki är normaltillståndet, och ordning är det abnorma.

Bejaka anarkin inom dig själv, och väx som människa.

Bejaka samhällets ordning och stympa dig själv.

Fatta valet att inte fatta något val.