Social status

Kollektivismen begränsar individen, vare sig den är högerextrem, mittenextrem eller vänsterextrem. Jag är ingendera. Jag kallar mig Avanti, framåt. Jag är en soluppgång för dig.

Jag älskar dig.

Det kan låta lustigt, men jag älskar dig som fri och skapande individ, fri från alla begränsande illusioner och hämningar.


Jag älskar dig för dina synder. Och jag hatar de krafter som försöker undertrycka dem.

Jag anser att människor visst kan och bör vara ett stöd för varandra. Men jag anser också att dessa relationer måste byggas på en anda av ömsesidig respekt.

Låt oss säga att jag har en kompis, vi kan kalla honom Fredrik Reinfeldt.

En dag när jag ligger där under min korkek och sniffar på blommorna så kommer Fredrik Reinfeldt och berättar att kedjan hoppat av hans cykel. Han frågar mig vänligt om hjälp med att få kedjan i ordning, och jag hjälper honom. Fredrik Reinfeldt ger mig inte pengar, det behöver han inte, för han är min vän. Allt som jag kräver är att han är min vän.

Inte att han värderar mig som något annat än hans vän.

Låt oss istället säga att Fredrik Reinfeldt istället för att komma med sin trasiga cykel kommer med ett förslag om att jag och han skall ha en cykelverkstad tillsammans och arbeta där som vänner, och sedan dela ut cyklar till alla våra andra kompisar, Kalle, Balle, Nalle och Lotta. Han bestämmer inte vilken tid som jag skall arbeta där, och jag bestämmer inte heller vilken tid som han skall arbeta där.

Det kan jag också köpa.

Nu tar vi ett tredje exempel. Låt oss säga att Fredrik Reinfeldt vill att jag, Kalle, Balle, Nalle och Lotta skall börja arbeta för honom. Han administrerar verkstaden och säljer cyklar till spökena som bor på andra sidan floden. Han påstår också att han äger verkstaden. Jag och mina övriga kompisar får 5 kr per månad för att kunna köpa kokain från spökena på andra sidan floden, medan Fredrik Reinfeldt får 50 kr per månad, varav större delen går åt till att köpa nya maskiner eller anställa fler.

Det kan jag inte acceptera. Inte för att vi tjänar mindre än honom, utan för att det är en relation som bygger på en hierarki, och därmed grundar sig på att min f.d. vän är mer värd än mig och har rätt att sätta på mig bakifrån.

Jag gillar att knulla, men jag gillar inte att bli knullad, om ni förstår vad jag menar.

Jag kanske är gammalmodig, men jag betraktar alla människor som systrar.

Jakten efter social status gör oss sömnlösa, jakten efter social status, efter att bli respekterade av andra, förstör vår respekt för varandra som människor.

Utan att kunna ha friheten att verkligen vara oss själva, var ligger värdet i att leva?

TÄNK! IFRÅGASÄTT! PROBLEMATISERA! AGERA!